-

Den där kyssen i Madrid satte saker i spinn och sen dess har det varit en bergochdalbana. Känns som det lugnat ner sig, äntligen

 

Jag hade aldrig trott att dessa månader skulle vara såhär, trodde inte vi skulle hitta tillbaka. Kanske gör vi det? Kanske är det här början på något sånt. 

Gick vägen upp till park som jag gått varje dag i tre års tid. Gick längs krondikesvägen hela vägen till badhuset. Minns hur vi hade klättrat in på området där, den där dagen för snart 5 månader sen, den sena sommarkvällen den 23 juni. Den dagen då allt tog slut.

 

Gick över till Odenvallen, bandyplanen. Jag minns när du spelade där, när jag fick kolla på en match med dig, minns hur vi kysstes i bortre hörnet av bandyplanen, minns hur jag ritade ett hjärta precis innan. Jag stog där idag, 2 år senare. Hur har allt gått så fel? Jag har förlorat dig under dessa två år. Någon gång slutade jag bry mig om du skulle släppt mig, någon gång släppte du. Men det finns nått kvar som alltid kommer leta efter dig. Något som alltid kommer få mig att backa ur när det blir för seriöst med någon annan. 

Jag gick förbi Theos hus. Jag minns när vi sov där, hur vi bråkade, igen. Inte högljutt, inte med ord. Med handling. Att jag bytte placering och satte mig bredvid D istället. Jag vet nu hur mycket fel jag gjorde. Det är inte okej att vara förälskad i någon annan än sin pojkvän. Då är nått fel. 

När vi gick där på vägen längd det vita staketet hem till dig. Hur vi diskuterade, hur arga vi var. Besvikna ledsna irriterade. Det duggregnade och vi hade bara drygt en vecka kvar tillsammans. Tänk om vi hade vetat det då. 

Frustrerad över att jag inte kan göra något skoljobb utan min dator

Frustrerad över min misslyckade hårfärgning och att jag inte kan rätta till den

Förstörd pga detta mörker som svept sig som ett täcke runt mig, runt min motivation och kväver den sakta till döds. 

Hela kroppen skriker - jag måste göra något 

Hur mår jag? Ja, helt ärligt. Jag mår inte bra. Pratade med skolsköterskan idag och var ärlig och vi pratade om en del av mina "problem" som jag har just nu, bland annat att jag känner mig kvävd när jag är omringad av odrivna människor i min närhet. Har en sådan mor, rider hos en sådan hästägare, tillbringar 8h om dygnet mittemot sådana, så jag har rätt många sånna i min vardag. Jag vill och jag vet jag kan, men jag behöver folk omkring mig som är pepp och drivna för att själv kunna prestera bra. 

Kan höra ihop med mitt eviga prestationskrav på mig själv. "När jag inte varit i stallet är jag inte värd att sova" vad jag klumpig nog att säga till skolsköterskan men det ligger en viss sanning i det. 

Höll på att svimma i duschen/badkaret igår. Hade satt i hårfärgen i håret och badade tills jag skulle tvätta ur det, kände efter ett tag att jag kände mig lite low, när jag ställde mig upp ville jag bara spy och jag fick kämpa för att gnugga ur färgen ur håret. Kan ni fatta? Jag orkade inte ens gnugga mig själv i håret. La mig ned och vilade på badrumsgolvet, ut och la mig på köksgolvet... Helt matt. 

Idag har jag genomlidit skoldagen, lektion för lektion. Kom dit glad med energi och motivation, men eftersom datorn lyser med sin frånvaro kan jag inte jobba. ALLA grupparbeten görs på datorn, nästan alla andra arbeten också. Mår så dåligt så jävla dåligt över att inte vara effektiv inte bidra med nått inte göra rätt för mig. Det gör ont, det skriker i mig.  

Grät på skolan idag. Två gånger. Låste in mig på toaletten och lät det forsa, ville skrika och slå och få ur all frustration över att vara så jävla otillräcklig jämt. Så förstörd för min hårfärg som blev svart, ser ut som en häxa. 

Hade tänkt starta upp denna blogg, känner att jag behöver en egen dagbok när det behövs lätta på hjärtat litegrann. Här får ni ta del av min privatliv, bakom dessa perfekta bilder och ridpass som jag istället skriver om här.

 

Jag älskar min medryttarponny Arkus mest av allt på hela jorden, kommer aldrig låta någon ta ifrån mig det. Men livet innehåller mer än bara hästrumpor och lera och det är ganska mycket som kretsar i tankarna som jag så gärna vill kunna bläddra tillbaka till och läsa när jag blivit äldre och ett par skopor erfarenhet rikare.  

 

För tillfället går jag på Wargentinskolan, pluggar Ekonomi och drömmer klyschigt nog om ett liv med rik sådan också. Skulle jag beskriva mig själv är jag oftast målinriktad, driven och aktiv men livet är ju en berg och dalbana och precis som alla andra har jag mina toppar och dalar.