-

Jag hade aldrig trott att dessa månader skulle vara såhär, trodde inte vi skulle hitta tillbaka. Kanske gör vi det? Kanske är det här början på något sånt. 

Idag skulle jag ta 09.15 bussen till Vancouver, sätta på oss en outfit och rida ner till Hökbäck för att bli fotad av Anna. 12.30 ner till Arkus och 15.50 hem. Men eftersom Arkus är så jävla pigg och behöver springa och vagnen och selen sitter skit så det alternativet går bort. Barbacka blir inte bra och jag har inga ridskor till stigbyglarna. Därför ska jag åka till Hööks, köpa ett par ridskor, åka 12.30 till Vancouer, 15.20 från V ner till Arkus och sen 19.40 hem från A. 

Alltså får jag rida i mörker med Arkus ändå :):):')

Får panik, klarar inte skolan längre. Vill så jävla gärna men halkar efter mer och mer och alla bara säger vad jag ska göra men dom tror ju jag är dum, det blir inte bättre för att jag gör som ni säger. 

Asså blir så less. Kommer hem, chillar ett tag innan mamma kommer hem och det första hon gör är att klaga på att jag lämnad handduken framme. sorry sorry, upp och städa efter mig. Sen när jag frågar vart mina hörlurar är så ba: dom är i min jackficka, högra jackfickan, hittar du dom (A)

Aha så jag får ej lämna saker framme men du får gömma dom? Ok ok nu fattar jag. 

Och så fick vi skäll för att ha glömt kassan till Usek, men ok vi har ALDRIG fått tagit hand om den. Så plötsligt idag när dom inte har tid att kolla den då är det vårat ansvar? Ahaaaa OK ska bara skriva upp det så jag vet nästa gång. 

Och så tidigare idag när vi kom till stallet välkomnas vi av lite kollektiv bestraffning, om att vi åker till stallet utan att säga till innan. Okej jag hade inte tänkt att åka ut idag men insåg att jag faktiskt skulle hinna med en sväng till stallet innan Tanne. Har mått skit hela veckan och inte varit där (därav ej kunnat boka) så när man väl tar sig själv i kragen och pallrar sig hela vägen dit. Då är liksom det tacken man får. Men ok då vet jag det tills nästa gång jag får en spontan ide att åka till stallet. 

Gick vägen upp till park som jag gått varje dag i tre års tid. Gick längs krondikesvägen hela vägen till badhuset. Minns hur vi hade klättrat in på området där, den där dagen för snart 5 månader sen, den sena sommarkvällen den 23 juni. Den dagen då allt tog slut.

 

Gick över till Odenvallen, bandyplanen. Jag minns när du spelade där, när jag fick kolla på en match med dig, minns hur vi kysstes i bortre hörnet av bandyplanen, minns hur jag ritade ett hjärta precis innan. Jag stog där idag, 2 år senare. Hur har allt gått så fel? Jag har förlorat dig under dessa två år. Någon gång slutade jag bry mig om du skulle släppt mig, någon gång släppte du. Men det finns nått kvar som alltid kommer leta efter dig. Något som alltid kommer få mig att backa ur när det blir för seriöst med någon annan. 

Jag gick förbi Theos hus. Jag minns när vi sov där, hur vi bråkade, igen. Inte högljutt, inte med ord. Med handling. Att jag bytte placering och satte mig bredvid D istället. Jag vet nu hur mycket fel jag gjorde. Det är inte okej att vara förälskad i någon annan än sin pojkvän. Då är nått fel. 

När vi gick där på vägen längd det vita staketet hem till dig. Hur vi diskuterade, hur arga vi var. Besvikna ledsna irriterade. Det duggregnade och vi hade bara drygt en vecka kvar tillsammans. Tänk om vi hade vetat det då. 

Frustrerad över att jag inte kan göra något skoljobb utan min dator

Frustrerad över min misslyckade hårfärgning och att jag inte kan rätta till den

Förstörd pga detta mörker som svept sig som ett täcke runt mig, runt min motivation och kväver den sakta till döds. 

Hela kroppen skriker - jag måste göra något 

Har skolkat för första gången på 4 år. Ioförsig skolkade jag inte, "jag gick till kuratorn". Sen att mitt besök hos kuratorn var ett besök på Hööks behöver inte nämnas högt...

Satt i klassrummet idag och insåg att det inte funkade. Det skulle inte funka längre. Mådde illa och ville bara spy eller nått. Tror det hänger ihop med min "svim-attack" i tisdags. Lämnade klassen och gick hem, andra lektionen efter lunch. 

Har legat hemma, tog en sväng förbi Tanne för att hämta mina saker jag köpte på Hööks. Var så nöjd men näe då ska mamma komma och skylla och vara arg på mig för att hon inte tycker att jag ska köpa grejer "åt dom där hästarna". 

1) jag köper vad jag vill för mina sommarjobbspengar

2) det är 80% vancouvers ägare som betalar hans grejer, 20% står jag för 

Hur mår jag? Ja, helt ärligt. Jag mår inte bra. Pratade med skolsköterskan idag och var ärlig och vi pratade om en del av mina "problem" som jag har just nu, bland annat att jag känner mig kvävd när jag är omringad av odrivna människor i min närhet. Har en sådan mor, rider hos en sådan hästägare, tillbringar 8h om dygnet mittemot sådana, så jag har rätt många sånna i min vardag. Jag vill och jag vet jag kan, men jag behöver folk omkring mig som är pepp och drivna för att själv kunna prestera bra. 

Kan höra ihop med mitt eviga prestationskrav på mig själv. "När jag inte varit i stallet är jag inte värd att sova" vad jag klumpig nog att säga till skolsköterskan men det ligger en viss sanning i det. 

Höll på att svimma i duschen/badkaret igår. Hade satt i hårfärgen i håret och badade tills jag skulle tvätta ur det, kände efter ett tag att jag kände mig lite low, när jag ställde mig upp ville jag bara spy och jag fick kämpa för att gnugga ur färgen ur håret. Kan ni fatta? Jag orkade inte ens gnugga mig själv i håret. La mig ned och vilade på badrumsgolvet, ut och la mig på köksgolvet... Helt matt. 

Idag har jag genomlidit skoldagen, lektion för lektion. Kom dit glad med energi och motivation, men eftersom datorn lyser med sin frånvaro kan jag inte jobba. ALLA grupparbeten görs på datorn, nästan alla andra arbeten också. Mår så dåligt så jävla dåligt över att inte vara effektiv inte bidra med nått inte göra rätt för mig. Det gör ont, det skriker i mig.  

Grät på skolan idag. Två gånger. Låste in mig på toaletten och lät det forsa, ville skrika och slå och få ur all frustration över att vara så jävla otillräcklig jämt. Så förstörd för min hårfärg som blev svart, ser ut som en häxa. 

Goodmorning! 

Har varit på besök hos skolsköterskan nu på morgonen, pratade allmänt om min hälsa och så. Passade på att mät mig - 154 cm prick haha! Skall även besöka optikern tyckte hon, glasögon check, typ. 

Färgade håret igår, gav ett försök att matcha löshåret jag köpte förut men resultatet vart korpsvart hår. Kul. Hej jag är en Loreen i miniformat. Höll på och svimma i badet också. Vet inte vad det är för fel på mig. Älskade golv tack för att du finns för mig ♥️

Letar fortfarande min dator, försöker överleva vardagen, ska ge håret ett nytt försök och ser fram emot dom kommande dagarna; ridning på Tanne, Hööks öppning, kolla på Rshoppning och en helg med mina prinsar. Living my dream. 

Klarade mig igenom veckan trots allt. Humöret vände på tordagen och fredagen vart väl rätt lyckad ändå, trots lite för många poliser och lite för nykter men det hände inga incidenter så jag ska vara nöjd.

 

Det började med en asmysig middag hos Anna, fixade oss och hade det trevligt. Det var jag, Emma, Anna, Malin, Johanna och Aga. Eftersom Johannas pappa skulle skjutsa till festen ville vi inte vara alltför påverkade. Kom till festen och vart stoppad av polisen; -"Har du alkohol kan du bara gå och hälla ut det direkt" Jag: -"Va..." Polisen: -"Eller gå och gömma det någonstans"

Så så var det, alltså var iallafall jag så gott som nykter. Träffade en del fint folk och åh vad glad jag blev ♥ goa människor. Strulade med fel pojke igen men sånt händer ju. 

 

Har varit i stallet igår men det sket sig idag, storm ute och en död mobil eftersom min iPhoneladdare lyckades gå sönder på förfesten. 

 

Ska färga håret idag, + köpa ny laddare och ta ut pengar för att betala tillbaka pappa hihi. Beställde ju löshår så jag är äntligen långhårig igen. Tänker inte använda det vardagligen men ibland när jag känner för det (kommer sluta med att jag använder det varje dag ändå haha)

 

Kände när jag vaknade på måndag morgon att denna vecka kommer bli tung,och nog fan har den varit det. 

 

Tappade bort min skoldator i måndags som snabbt som attan togs omhand av någon annan, har gett upp hoppet om att jag kommer få tillbaka den idag och passade på att lipa lite för det. Varje lektion är ett krig i sig, varje minut är en evig kamp för att inte bryta ihop totalt. 

 

Allt känns så jävla jävla skit just nu. Blivit av med datorn, tre stora plugga-till's på två dagar, dött hästintresse och hjärtekrossande har tärt på resurserna på kroppen. Snorar konstant, känner för att lägga mig ner och gråta när som helst. Ostädat rum, inre stress, jag måste tvinga varenda cell i mig att sätta mig på bussen till stallet. Finner ingen motivation alls. Allt säger bara stopp. 

 

Just nu känner jag så. Minsta grej kan just nu få bägaren att rinna över. Jag försöker vakna och hitta glädjen jag lovar med handen på hjärta!

 

På fredag, fredag, fredag ska vi glömma verkligheten. 

Hade tänkt starta upp denna blogg, känner att jag behöver en egen dagbok när det behövs lätta på hjärtat litegrann. Här får ni ta del av min privatliv, bakom dessa perfekta bilder och ridpass som jag istället skriver om här.

 

Jag älskar min medryttarponny Arkus mest av allt på hela jorden, kommer aldrig låta någon ta ifrån mig det. Men livet innehåller mer än bara hästrumpor och lera och det är ganska mycket som kretsar i tankarna som jag så gärna vill kunna bläddra tillbaka till och läsa när jag blivit äldre och ett par skopor erfarenhet rikare.  

 

För tillfället går jag på Wargentinskolan, pluggar Ekonomi och drömmer klyschigt nog om ett liv med rik sådan också. Skulle jag beskriva mig själv är jag oftast målinriktad, driven och aktiv men livet är ju en berg och dalbana och precis som alla andra har jag mina toppar och dalar.